Bai Hoe Screwed & Bozzella<3
Eftersom jag ändå inte kan sova kan jag ju börja med minnen nu! Det första jag kom att tänka på är hur smeknamnen för mig och Bailey kom till! Bailey Jo Free blev till Bailey Hoe Screwed efter en helg i Vegas, hur? Jo rimmar på Hoe och var jävligt mkt roligare att säga så då började det med att jag kallade henne BaiHoe, sen var vi på en softball turnering i Vegas och sov på Boulder Station hotel, jag Jaycee och Bailey går runt och dör av skratt åt allt, så frågar jag Jaycee vad motsatsen av Free är, och världens bästa Jayc tänker lite och säger sen, Screwed!:) hahaha så då blev det Bai Hoe Screwed! Något vi alla anamade som hennes riktiga namn. :)
Mitt smeknamn blev Bozzella, hemskt, ingen fick kalla mig för det!:) Så självklart gjorde alla det. Vi sitter i Mr Walkers klassrum och tittar på marchmadness, vilket betyder att vi inte har skola utan tittar på college basketturneringen istället! Vi satt och hejade och skrek! Dominiq Bozzeli sitter längst bak, han är ett mobboffer som är väääldigt konstig!!!:) När jag skriker ngt är Brooke på väg att säga något till Bozzeli, men mitt i får hon för sig att skrika på mig, så mixen av våra namn blev Bozzella... Självklart var det mycket roligare att skrika på sidan av softball planen än Bella:) Så det blev det!
BaiHoe Screwed & Bozzella in Vegas!<3
U To The S To The A
Ok, så nu har jag varit hemma ett halvår! Och det enda jag vill är att åka tillbaka! Jag saknar alla så extremt mycket, vänner och familj!
Vet inte vart jag ska börja, första veckan när jag kom hem var allt bara fullt upp, men ändå hann jag få in skype med alla i usa hela tiden så jag kände mer att de bara va tillfälligt jag var tvungen att va utan dem alla... Sen åkte jag till Sardinien och jobbade och hade det underbart, och tiden för att tänka så mkt fanns inte, det var kvällar med facebook när jag började sakna de alla oerhört!
Sen kom jag tillbaka till skolan, och helvetet bröt löst, det gick inte en dag utan att jag pratade med någon i lincoln åtminstonde på facebook chatten! Sen dess har det varit så... Jag kan inte sluta sakna dem alla.! Basketsäsongen där började för en månad sedan, och sen dess har det bara blivit värre! Jag sa att jag inte ville åka dit över julen nu, att jag skulle vänta till sommaren eller så, men fan, jag önskar jag åkt nu! Grejen är att det kommer vara värre när jag kommer tillbaka!
Min värdmormor dog igår, och jag skypeade med Jordan och Loni, allt kändes så nära, fast ändå så stört långt borta! När jag skypear med dem känns det som att jag inte varit borta från dem alls, men så är det ett halvt år sen jag såg dem sist! Jag kan inte titta på en tv serie som utspelar sig i Vegas utan att jag får en slags ångest som bara kan lugnas om jag får åka tillbaka! Kommer ihåg sista kvällen i Vegas, först var vi på walmart och jag gick runt med mina underbara värdsystrar, sen åkte vi till huset och jag kunde inte sluta gråta, jag gråter aldrig för att jag är ledsen och inte gjorde jag det då heller, då grät jag för att jag var tvungen att lämna något jag blivit så stört fäst vid! Morgonen när planet gick hade jag alla mina favoritmänniskor med på flygplatsen, min värdfamilj, och världens bästa vänner Jaycee och Brooke, och jaycees syrra Brynlee och deras mamma Kathy! Det var så svårt att säga hej då!!! Jaycees familj blev min extrafamilj hela året, hängde där en heeel del!
På flyget hem hade jag We belong together, från filmen the sisterhood of the traveling pants på hela tiden, för sista kvällen i Pioche, när jag packat klart hämtade Jaycee Brooke och Thea upp mig och vi körde bara runt runt gråtandes till den här sången, för var det ngt vi insåg så var det att we belong together! Ett till moment jag inte kan glömma är i Jaycees kök när jag sa hej då till Kourt och Bai, de var också två av mina bästa vänner, Bailey var världens bästa, vi hade något otroligt roligt jämnt och Kourtney var underbar, världens bästa människa! När jag sa hej då till dem dagen innan jag åkte till Vegas för att spendera sista dagen där kunde jag knappt andas, det var då det blev verklighet att jag skulle åka hem! Senare den kvällen fick jag chansen att träffa dem igen för vi skulle åka ngnstans, men jag kunde inte säga hejdå igen, så jag stannade hemma...
Och gud, när jag stog på flygplatsen och skulle säga hejdå till Loni, min 6 år gamla värdsyster, min bästa vän, vi spenderade så mkt tid tsm, gick promenader och köpte godis på tillies, åkte på fourwheeler rides, shoppade på walmart, lekte i trädgården, tittade på film, spelade in grejer på min videokamera på datorn... alltså det var hemskt, kunde inte släppa henne när jag kramade henne hej då, det var hemskaste ögonblicket i mitt liv!!!
Haha, det här va helgen innan jag åkte hem, sånt här var vår vardag och jag har aldrig haft lika kul som med de här människorna!
Hahahaha, när vi alla sov hos kourt helgen innan jag åkte!:(
Nej, från och med nu ska jag börja skriva minnen från Usa varje dag om jag hinner!
Kärlek till er alla!<3
